Kategorier
Berättelser Intervjuer

Ida Åberg

Jag har alltid varit naturvetenskapligt intresserad och mån om miljön. Tidigt i mitt tonår så hände det ofta att min mamma blev förargad för att jag hade sopsorterat Sydsvenskan innan hon hunnit läsa den. För mig var det viktigt att den hamnade i rätt sorteringskärl. Nu är jag själv mamma till två tonårsdöttrar som växer upp i en helt annan värld än den jag växte upp i. De lever i ett informationssamhälle där vetenskap och fakta finns tillgänglig, sociala medier är starka och enskilda röster som Greta Thunberg kan verkligen förändra och påverka. Detta är det positiva. Klimatpåverkan är det negativa. Människan ska ticka av sin bucket list och den som har mest vinner. Jag har tidigt insett att varje enskild individ måste göra vad den kan och jag lever efter devisen att jag tänker göra allt vad jag kan för att kunna titta mina barns i ögonen och säga: vi gjorde allt vi kunde, det är det viktigaste.

Mina barn har alltid varit delaktiga i vårt sätt att leva. Vi som föräldrar har satt strukturen och förklarat för dem varför vi är vegetarianer, varför vi inte köper produkter med palmolja. Och vi flyger inte. Vi har tillsammans hållit oss på jorden sedan maj 2018. Varför? För att tiden är knapp. Vi tar tåget istället. Eller bilen, för det är bättre för miljön än flyget. Och jag pendlar Malmö – Lund – Malmö på min elcykel.

Deras respons: det gör oss inget att vi inte flyger, det är ju ändå svinläskigt. Så vi håller oss på jorden och upptäcker vårt närområde, vårt land. Vi trycker på reset och gör om helt enkelt. För miljöns skull. Och när vi gör det för miljön gör vi det för oss. Vi är en del av miljön.

Ida Åberg
Forskningsingenjör på ett bioteknikföretag, Lund

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *