Staffan Laestadius, professor emeritus vid KTH, är djupt oroad över att så lite görs för att bromsa klimatförändringarna. Han förespråkar en snabb halvering av utsläppen och vill att vi ska lägga ner Bromma, stoppa utbyggnaden av Arlanda och avveckla allt inrikesflyg söder om Sundsvall. ”Det finns fortfarande folk som tror att flygets problem kommer att lösas med ny teknik men vi har inte tid att vänta på det. Utsläppen från flyget behöver minska substantiellt de kommande tio åren.”
Staffan Laestadius är professor emeritus vid Kungliga Tekniska högskolan och omställningsexpert. Han har skrivit flera böcker om ämnet, nu senast Klimatet och omställningen. I den beskriver han klimatkrisens allvar och ger konkreta förslag på hur vi kan ställa om samhället och i vilken takt.
”Väldigt många av oss är inlåsta i livsbanor och utvecklingsbanor som är svåra att ta sig ur, både på ett individuellt plan och på olika kollektiva plan”, säger Staffan.Han menar att vi måste hitta vägar som tar oss ur inlåsningen och han har i boken försökt formulera realistiska omställningsbanor som är fattbara och hanterbara.
”Personligen har jag halverat mitt bilåkande, mitt flygresande med mera. Den här halveringen är fullständigt oproblematisk. Halveringen av bilåkandet är inga som helst problem. Det visar sig att man knappt märker att man har ställt om. Det är ett bra argument för att visa människor att det går lätt att halvera i vardagslivet.”
På det här sättet krävs inga gigantiska uppoffringar från människor. För nästa halvering krävs en strukturell omställning med bättre buss- och tågförbindelser, fler cykelbanor och annat, menar Staffan.
Hur uppstod ditt klimatengagemang?
”Mitt miljöengagemang uppstod när jag gick på gymnasiet på 60-talet. Vi läste bland annat Rachel Carsons Silent Spring. Den första bok jag läste om klimatet kan ha varit Spillran av ett moln av Rolf Edberg som var landshövding i Karlstad. I den skrev han en del funderingar om klimatet. Första gången det kom lite tungt om klimatet var 1972 i Tillväxtens gränser.”
Under 80-talet arbetade Staffan några år på statsrådsberedningen. I rummet bredvid satt Bert Bohlin som var ledande meteorolog och IPCC:s första ordförande.
”Det här var 1988. Jag hade en del samtal med honom och skrev lite grejer om klimatet. Jag gjorde också en liten utredning åt utrikesdepartementet om klimatfrågan i slutet av 80-talet. Så då började det.”
När förstod du hur allvarlig klimatkrisen är?
”I slutet på 80-talet. Jag har arbetat med annat sedan dess men när Sternrapporten kom 2007 drog vi igång en doktorandkurs på KTH. Sedan dess har jag allt mer inriktat mig på klimatet. Jag är ju inte klimatforskare utan hela min utgångspunkt är hur man hanterar klimatförändringarna. Vad gör man om man tar klimatfrågan på allvar? Framförallt vill jag visa att det är möjligt.”
Vilka åtgärder föreslår du för att minska flygresandet?
”En halvering av flyget har konsekvenser. När det gäller inrikesflyget kan Bromma läggas ner mer eller mindre omedelbart och Arlanda är fullt kapabelt att ta hand om det kvarvarande flyget utan att bygga ut. Vi behöver även en avveckling av allt inrikesflyg söder om Sundsvall. Själva tanken är att huvuddelen av flygandet måste bort, och för det som blir kvar kan vi diskutera biobränsle och annat. På sikt tror jag man måste avveckla ännu mer. Att vara så här konkret i början är också en pedagogisk fråga. Det är lätt att prata om hur vi ska göra om hundra år, men det är de här närliggande tio åren som det är viktigt att göra något. Därför har jag försökt fokusera på det.”
Vad är oddsen för att det här ska inträffa i verkligheten?
”Det beror på hur framgångsrika sådana som du och jag är. En del säger att det är orealistiskt. Men klimatförändringarna då, är de realistiska? Jag menar att det tekniskt går, det är en fråga om vad vi vill. Det finns fortfarande folk som tror att flygets problem kommer att lösas med ny teknik men vi har inte tid att vänta på det. Utsläppen från flyget behöver minska substantiellt de kommande tio åren. Även om det skulle vara möjligt att någon gång i framtiden hitta system där vi kan göra elektriska flygplan så är det för långt fram i tiden. Dessutom finns det många fysikaliska hinder som gör det tveksamt om det ens går att få fram batterilösningar.”
Vissa tycker att vi ska satsa på biobränsle istället, vad säger du om det?
”Vi kan tillverka i princip alla typer av bränsle på biomassa och skulle kunna byta till det på ett år. Men även biobränsle ger höga utsläpp. På lång sikt kan de motverkas genom att man samtidigt planterar träd, men på kort sikt minskar inte utsläppen. Biobränsle kommer att behövas till det flyg som blir kvar och är en lösning om vi kraftigt reducerar efterfrågan på flyg. Det går inte att komma ifrån att vi måste göra snabba skärningar i flyget.”
Staffan skriver i sin bok att vi har blivit tidens fångar. ”Alla säger att de inte har tid. Vi har byggt upp en tidsuppfattning hos oss som är baserad på en teknisk lösning som inte är hållbar – flyget. När man pratar om att bygga ut järnvägen är ett viktigt argument att det ska gå lika fort som flyget. Varför ska det göra det? Man säger att vi aldrig kan konkurrera med flyget. Men flyget är egentligen inte konkurrenskraftigt för det är ingen hållbar lösning. Det är en illusion vi byggt upp, som ger oss orealistiska förväntningar.”
Staffan menar att vi till en del skulle kunna återgå till hur vi reste förr. Tidigare reste vi exempelvis till Amerika med båt. ”Man kan ju tänka sig att lösningen i framtiden är att även längre resor går med båt igen. Och att detta inte är detsamma som att samhället håller på att gå under, utan tvärtom, att vi överlever. Men det är svårt att få accept för den tanken. Det är att gå bakåt tycker den del.”
Du skriver i din bok att de flesta ”saknar tillräcklig sjukdomsinsikt” när det gäller klimatet. Jag upplever också att få på djupet har förstått vad det här handlar om och att många verkar tro att de inte själva kommer att drabbas.
”Vi är redan drabbade. Det har aldrig brunnit så mycket som i Sverige i år. Vi hade en enorm hetta i somras, med svår torka. Korna har inte mat och får slaktas av. Bönderna ska ha ersättning nu men vad händer nästa år och nästa?”
Ja, men ändå tror jag att många inte själva känner sig hotade.
”Nej, inte än”.
Varför tror du att insikten om klimatkrisen är så låg?
”Jag har under fem år recenserat Almedalstalen i Svenska Dagbladet, och varje år blir de flesta partiledarna underkända. I år var det bara Isabella Lövin som blev godkänd. Jag tycker att det är påfallande låg nivå i klimatdiskussionen bland våra ledande politiska företrädare. Moderatledaren har till och med föreslagit att vi ska sänka dieselskatten.”
Hur ser du på världen om 30 år om ingen förändring sker?”
Om ingenting händer bor vi om 30 år i en katastrofvärld. Under de kommande tio åren måste det hända mycket. Det skriver även IPCC. För att vara en offentlig rapport innehåller den flera meningar som är rent uppseendeväckande. De skriver bland annat att om vi inte klarar målet på 1.5 grader och får så lite som två tiondels graders overshoot kan det få ödesdigra konsekvenser, eftersom vi kan nå en tipping point och inte längre kan hantera förändringarna. I en annan mening skriver de att den omställningen vi står inför är enastående och att vi aldrig haft en så stor omställningsutmaning i mänsklighetens historia. Det är uppseendeväckande med tanke på att det är en offentlig rapport.”
Vad tror du kommer att hända på klimatmötet i Polen?
”Jag tror inte att det händer något i Polen och jag hoppas att jag har fel. Svenska experter är väl medvetna om det här. Markku Rummukainen från SMHI som vi skickar dit är en alldeles ypperlig klimatforskare, men vad har vi för regering som far dit och slår näven i bordet och säger att det här är svenska regeringens position? Jag är djupt orolig.”
Du skriver i din bok att ”regleringsrädslan är större än klimatoron”?
”Om man lyssnade på den politiska debatten i valrörelsen ser man att det finns en enorm rädsla. Nästan alla politikerna sa att de tror på företagande och tillväxt och att marknaden måste lösa det här. Det är som att man inte vill se hur mycket som krävs för att ändra skutans riktning. Men den ändrar inte riktning själv. Många företag jag träffar efterfrågar styrinstrument som gör att de kan ställa om, de behöver prismässiga förutsättningar för de klimatvänliga alternativen.
”Varför händer inget politiskt då? Vet de inte eller struntar de i det?
”Jo, de vet, eller har möjlighet att hålla sig informerade. Men många av våra politiker är rädda. Där finns också sådana som inte tillräckligt insatta, men framförallt är de rädda. De tror att folk inte kommer att vilja ha dem om de skärper klimatpolitiken. Där menar jag tvärtom. Man måste argumentera för att vi kan bygga en värld utan fossila bränslen. Det kräver mycket, men det är möjligt. Men hittills är det väldigt få som har vågat sig ut på banan. Inför valet fick partiledarna i ”Tal till nationen – mitt Sverige 2028” berätta hur Sverige ska se ut om tio år. Jag såg på alla partiledarnas tal och den enda som var i närheten av att förstå vad det är frågan om var Isabella Lövin.”
Hur orolig är du? Har du klimatångest?
”Jag har inte klimatångest, men jag har en djup oro och jag tycker att det händer för lite. Jag tror det blir värre innan det blir bättre. Frågan är om det blir så hemskt att vi når en tipping point där vi inte kan hindra fortsatt isavsmältning. Då blir det väldigt varmt och väldigt höga vattennivåer, vilket kommer att leda till stora folkrörelser, men sådana tror jag vi får ändå. Ska jag vara cynisk tror jag det behövs ett par år till av tuffa klimatförändringar innan vi får accept för en bättre klimatpolitik.”
Jag är övertygad om att fler hade brytt sig om de insett allvaret. Hur kan vi få ett bredare engagemang för klimatkrisen?
”Den enda lösningen är att vi blir fler sådana som du och jag. Jag tycker att det är uppförsbacke, men lite har det lossnat. Genom mitt klimatarbete – kvalificerade omställningsanalyser försöker jag få fler att engagera sig och jag är glad över att du och andra fångat upp min bok och att den bidrar till vidare engagemang. Jag flänger runt och pratar och försöker göra mitt. Kanske blir det en till bok, men det är nästan så man undrar om det behövs fler böcker. Vi vet vad vi behöver veta, det gäller bara att göra det!”
Maja Rosén
Vi håller oss på jorden