Jag har nu varit flygfri under drygt ett år. Jag valde att bli flygfri när jag insåg att mina utsläpp har en direkt koppling till utrotning av livet på jorden, även mänskligt liv, och riskerar en samhällskollaps. Det är svårt att motivera flygning för nöjes skull när liv står på spel. Under det året har jag inte bara slutat flyga, utan jag har även engagerat mig i klimataktivism. Jag har bland annat gjort aktion mot Ängelholms flygplats. För när jag insåg att det är vår existentiella överlevnad som stod på spel, och att systemet fortsätter även om jag slutar flyga, var det inte tillräckligt för mig att inte delta i systemet. Jag var tvungen att göra aktivt motstånd mot det.
Mitt flygfria år har varit ett av de bättre åren i mitt liv. Jag har funnit en glädje i att leva i enlighet med mina värderingar, agerat tillsammans med andra som delar min oro och ångest och jag har njutit av flera härliga tågresor. Jag älskar att resa och var rädd för att jag skulle känna mig begränsad. Istället har jag haft en trevlig tågluff i Europa i höstas där jag kombinerade klimataktivism med att besöka kompisar från tidigare resor. Jag tog även tåget till Storbritannien en månad i februari/mars precis innan pandemin drog igång. Även i somras fick jag för första gången möjligheten att upptäcka allt underbart som finns på hemmaplan, där höjdpunkten var en fjällvandring på Kungsleden. Jag börjar upptäcka allt det som finns tillgängligt på hemmaplan, allt fantastiskt som finns att se och uppleva i Europa och Sverige. Jag har inga planer på att flyga igen. Jag kommer att fortsätta resa resten av mitt liv. Jag kommer då att resa med miljövänligare transportsätt som inte kostar livet på oss själva och den enda planeten vi har.
Albin Björk
Före detta läkarstudent/numera klimataktivist, Malmö