Anton Landfors

2021-01-09

Våren 2016 var sista gången jag klev av ett flygplan, någonsin. Det visste jag redan då för det hade jag bestämt mig för innan jag klev på planet tillbaka från Bali. Jag satt en kväll utanför hotellet i staden Ubud tillsammans med min flickvän och tillsammans funderade vi över framtiden. Vi hade ett gemensamt intresse och det var att åka på resor, gärna långa sådana till andra sidan jorden. Dessutom träffades vi på en sådan resa i Thailand och vi identifierade oss lite med de resorna. Men nu hade vi förstått att resandet med flyg måste upphöra för att de bidrar till koldioxidutsläpp som värmer upp planeten. Vi kunde inte längre förmå oss att flyga till fantastiska platser runt om på vår jord samtidigt som vi visste att själva flygandet är skadligt och att de platser vi besökt kanske en dag blir obeboeliga, bland annat på grund av våra resor dit. När vi insåg detta kunde samvetet inte bära tyngden och vi bestämde oss där och då för att sluta flyga.

Det var inte ett dugg krångligt att sluta flyga. Och inte var det dyrt heller. Tvärtom sparar vi nu in dessa pengar som vi kan spendera på annat. Men är det inte tråkigt då att inte längre flyga? För mig är svaret nej. Det är skönt att inte spendera timmar på flygplatser och sittandes i en flygstol 10.000 meter uppe i luften. Nu kan jag istället jobba mindre och ägna mig åt mitt nya intresse, att odla min egen mat. Det är en som resa varje sommar att se fröna gro, längta efter regn och till sist skörda frukten av de timmar jag spenderat ute i landet. Dessutom vill jag inte alls resa ifrån den mark som föder mig. Därför kan jag anmäla mig till Flygfritt 2021 och alla kommande kampanjer.

Anton Landfors
Studerar permakultur/resilient odling, Örnsköldsvik