2018 prövade tanken: kunde Greta Thunberg förändra sitt liv så kan jag.
Man får ofta höra att det är omöjligt att lära gamla hundar att sitta. Ja, just det GAMLA hundar. Men vad var det nu världens äldsta bloggare, Dagny Carlsson sa? Jo att man inte ska gamla sig. Så visst måste det vara möjligt även för mig som nästan sjuttioåring att förändra mitt liv, tänkte jag. Jag försökte att i min fantasi göra mentala bilder av vad det skulle innebära att byta ut flyg- mot tågresande. För ska man göra stora förändringar gäller det att gå på djupet. Att rusta sig mentalt. Jag insåg snabbt att det mest utmanande med mitt nya sätt att resa var att det skulle ta mer tid. Men var det något negativt? Var det inte hög tid att sopsortera den gamla sloganen Zeit ist geld till miljöfarligt avfall? För var det något jag som nybliven pensionär fick mer av så var det TID.
Att välja tåget i stället för flyget blev som att vända upp och ner på hela idén om resandet. Plötsligt blev, som Karin Boye skriver i sin dikt I rörelse, själva resan målet. Visst finns det mål och mening med vår färd / men det är vägen som är mödan värd.
En del anser att det är fullt normalt att bli bekvämare ju äldre man blir men jag tänker; fy så tråkigt. Jag valde att inte gamla mig och bli bekväm. Jag valde att fortsätta LEVA och det ansåg jag att jag inte gör jag när jag tar en jumbojet till ett lyxhotell på Grand Canaria eller Thailand.
Ja, jag vet att det lilla jag kan göra kanske inte gör så stor skillnad men om ALLA gör det lilla så kanske vi kan rädda vår planet.
Och det börjar bli bråttom.
Christina Larsson
Pensionär, Stockholm
Christina har skrivit mer om flyget på sin blogg.