Jag har svårt för mörker och kyla. Eftersom jag bor i Sverige tyckte jag att tillvaron var tuff på vintern. I många år letade jag efter ett vintertillhåll, och det var underbart när jag fann mitt andra hem på jorden: byn Valle Gran Rey på kanarieön La Gomera. I åtta år tillbringade jag delar av vintern där.
I takt med att jag förstod hur dåligt det är för klimatet att flyga skavde flygandet allt mer i mig. Jag försökte rättfärdiga det med att jag bara flög en gång om året och att det fanns andra som flög betydligt oftare.
Vi måste tillsammans minska utsläppen
Till slut blev skavet ohållbart. Vi måste alla göra allt som är rimligt för att minska våra utsläpp och för att påverka samhället och andra så att vi tillsammans minskar utsläppen. Det pågår en brinnande klimatkris, och då kan jag som individ inte stå för ett så stort klimatavtryck som en flygresa gör. Jag måste stanna på marken.
Det är en stor sorg att jag inte får vara i Valle Gran Rey på vintern. Jag känner så starkt för den platsen, och nu kan jag inte vara där. Men jag känner ännu starkare för jorden, och för människans chans att överleva här.
Det är vi som leder utvecklingen
Jag tänker att vi som har förstått att vi inte kan fortsätta flyga har ett ansvar att avstå. Det är vi som leder utvecklingen. Vi håller oss på jorden. Vill du vara med?
Jenny Forsberg, @forsbergjenny
Ärla