Vi har bestämt oss för att sluta flyga för nöjes skull. Det är ett beslut som mognat fram. Gradvis. Först pandemin, sedan min dotter och hennes man som kämpar för klimatets skull. De har varit och är stora inspirationskällor. Det är också den där malande känslan av att betrakta jordens undergång kväll efter kväll i tv soffan utan att göra något. Den tysta frustrationen av att betrakta sig själv, och andra, levandes ett liv som inte går ihop klimatmässigt. Alla dessa kriser radade på varandra utan att agera. Det samlas upp i hjärttrakten som en tung sorg över mänsklighetens tillkortakommanden vad gäller att ta hand om både despoter och att värna våra och våra meddjurs och medväxters livsbetingelser. Jorden helt enkelt. Det är på samma gång ödesmättat och banalt. Det är dags att förändra något. Och vi försöker nu bidra genom att inte flyga för nöjes skull. Det finns så mycket annat vi kan göra för att upptäcka världen. Ta pendeln till Rinkeby till exempel.
Karin Falck och Torbjörn Wahlborg