Senast jag flög var 2017 i jobbet. Det blev först en resa på autobahn i 5h genom vägbyggen och köer bara för att missa flyget. Vi hann inte ens tanka hyrbilen. Bara att ringa resebyrån och be om att de bokade om flyget.
Det var någonstans här som jag insåg det ohållbara i att ha en livsstil med regelbundet flygande. Även fast man som genomsnittlig Svensk bara flyger en gång om året till Europa är det 5 ggr mer än världssnittet. Det förbrukar hela den personliga årliga hållbara kolbudgeten under loppet av några timmar. De som typiskt flyger gör det betydligt mer än bara en gång om året. Det är många som klarar sig väldigt bra på att inte flyga.
Därför beslutade jag mig för att prova att sluta flyga helt. För vad är det för värld jag förväntar mig leva i där inte ens jag själv kan tänka mig att prova att leva inom planetens gränsvärden? Det funkar ju inte att förvänta sig att resten av världen ska klara av att ställa om om inte ens jag själv gör ett ärligt försök. Sådan tillit till att det kommer att lösas på systematisk nivå, oavsett vad jag själv gör, har jag inte.
Sedan dess har semestrar gått med tåg och nu senare även med elbil. Vi har dessutom fått se mer av andra länder och varit oftare utomlands än tidigare. Till en bråkdel av klimatpåverkan. Jag upplever inte att jag har fått begränsa mig eller försämra min livskvalitet av detta, snarare tvärtom. Det är mycket lättare att leva med sig själv och ha roligt när kreativiteten stimuleras av allt som är möjligt att göra utan fossila bränslen.
Den mest uppmuntrande feedbacken var när jag fick höra på omvägar på min stora arbetsplats att det var någon som reste med tåg ner till Tyskland på tjänsteresa och att flera seriöst funderat på att göra det för att undvika krångliga flygbyten med timmar på en flygplats. Det var mig de pratade om.
De bästa reaktionerna jag fått var när ett par av mina arbetskamrater tyckte att mitt undvikande av att ta flyg nog var lite som en religion för mig. Då svarade jag ”snarare tvärtom bygger det på ett vetenskapligt förhållningssätt”. Då blev de helt tysta. De fattade att jag hade rätt.
Nu genom pandemin är det många fler som fått prova på att leva ett tag utan att flyga och för de allra flesta har det också gått bra. Det är absolut något man klarar sig utan. Kanske även bättre och med mer fokus på familjen och de som finns nära runtomkring.
Nu är det 2021 och jag tänker fortsätta på samma spår. Är du frekvent flygare så kanske det är det kraftfullaste sättet att berätta med ringar på vattnet att du litar på vetenskap. Häng på och dela resan med oss!
Martin Enström
Elektronikutvecklare, Nykvarn