Kategorier
Berättelser

Peo Eriksson

Som aktiv omställare har jag inget behov av att flyga. Därför anmäler jag mig till Flygfritt 2021. Jag vill ställa om till hållbarhet genom att tänka på det som är bäst för planeten och utifrån det göra verkstad i den lokala kontexten jag befinner mig i (Think global, stay local). Vi människor behöver ändra våra levnadsvanor för att nå hållbarhet. Vi behöver minska antalet resor och resa kortare sträckor, helst kollektivt. Det mesta vi behöver för ett gott liv: mat, energi, jobb och vänner, bör finnas på cykelavstånd.

Som pappa anar jag att min son kommer få en sämre, mer nyckfull, livsmiljö än vad jag har haft under mina drygt femtio år på planeten Tellus. Jag vill göra det jag kan för att förhindra att de sämsta scenarierna av framtida klimat blir verklighet. Därför är det ett ”lätt” val att stanna på marken då mina privata utsläpp av växthusgaser minskar med 25-30 %.

För mig är flygandet en rättvisefråga och solidaritetsfråga. Endast 20 % av alla människor på vår jord har någonsin haft råd eller möjlighet att flyga och endast 4 % flyger utomlands under ett år. Det är i mina ögon en lyxkonsumtion. Jag vill visa solidaritet med de människor som drabbas mest av klimatförändringarna, de numerärt många fler och fattigare människorna vars matförsörjning och boende riskeras.

Sista flygresan gjorde jag i januari 1997, från Nya Zeeland och hem. Känslan var; varför åka så långt bort när jag kan uppleva fjordar i Norge, varma källor på Island, få bättre fjällvandring i våra svenska fjäll. Trevliga människor finns ändå lite varstans…

Peo Eriksson
Omställare och naturinformatör, Östersund.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *