Igår tittade jag och min son på Titanic. Första gången jag såg den var jag 16 år och mitt tydligaste minne från det är att min kille tyckte att jag var okänslig som inte grät. Men det gjorde jag den här gången. Inte när Jack sjönk till botten, utan till scenen där en mamma berättar en godnattsaga för sina två små barn i hytten, med vetskapen om att de snart ska dö. Istället för att stanna i kaoset ute på däck gör hon vad hon kan för att barnen ska slippa vara rädda och istället få en sista fin stund tillsammans.
Att den scenen fick mig att gråta beror på att jag numera själv har två barn och kan leva mig in i situationen. Men också på att jag vet att det finns så många föräldrar runt om i världen som faktiskt tvingas se sina barn dö. Bland annat till följd av klimatkrisen, som vi i de rika delarna av världen tillsammans orsakar.
Våra koldioxidutsläpp och följdeffekterna av dem är dock inte lika konkreta som ett sjunkande skepp till följd av en isbergskollision. Det gör att sambandet är betydligt svårare att ta till sig, och det är lätt att tänka att ens egna handlingar inte har någon betydelse. Ett förödande tankesätt, eftersom det leder till att ingen gör någonting alls.
På slutet av filmen, när Titanic sjunker och människorna som hamnat i vattnet desperat kämpar för sina liv, är det svårt att inte bli illa berörd av det faktum att bara en av de tjugo livbåtarna vände om för att försöka rädda fler. Av de 1500 personerna som hamnade i vattnet räddades bara sex.
Jag tror att de flesta som ser filmen vill identifiera sig med de som sitter i den vändande livbåten. De som försöker rädda fler, även om de inser att de inte kommer att lyckas rädda alla. De som gör vad de kan, för att det är det enda rätta att göra.
Av samma anledning blir vi allt fler som väljer bort flyget. Vi gör det inte för att vi tror att det räcker för att lösa klimatkrisen. Vi gör det eftersom att fortsätta att flyga vore som att inte vända livbåten.
Maja Rosén
Vi håller oss på jorden
Är du beredd att vända båten? Anmäl dig till Flygfritt 2021 idag: