Vi bestämde oss för att sluta flyga 2019, när vi fick vårt första barn. Inte för att vi inte gillar att resa, utan för att det helt enkelt inte fungerar i den klimatkris vi befinner oss i. Till en början höll vi det för oss själva, eftersom vi dels inte visste hur vi skulle berätta för andra, och dels skämdes över att vi själva flugit så mycket tidigare. Men med tiden har vi insett att vårt val att sluta flyga får mycket större effekt om vi pratar om det och inspirerar andra. Vi har därför börjat prata mycket om flyg med familj, vänner och kollegor.
Att prata flyg kan vara en utmaning. Det är jobbigt och läskigt att vara socialt obekväm, men klimatkrisen är ännu läskigare. När flygresor kommer upp som samtal försöker vi (så ofta vi orkar och vågar) att få in vårt perspektiv. Vi utgår ofta från oss själva, t ex ”vi har valt att sluta flyga på grund av de stora utsläppen” eller ”vi skulle gärna åka dit själva, men med tåg, det skulle nog bli en jätterolig resa!”. Vi försöker att balansera mellan att inte låta dömande, men samtidigt ta upp konsekvenserna av att flyga på det sätt många svenskar gör. Vi försöker att inspirera folk att välja tåg istället för flyg eller helt enkelt semestra på mer närliggande destinationer och t ex cykla eller paddla. Och vi försöker få in det moraliska perspektivet, att det faktiskt är befriande att leva i enlighet med vad som är rätt, och kunna se sina barn i ögonen.
Men vad spelar det då för roll vad vi gör? Stor roll! Genom att prata om flyg med andra har många i våra familjer och vänskapskretsar också minskat på sitt flygande. Alla har kanske inte lika lätt att sluta flyga helt – t ex personer som har familj långt borta – men alla kan sluta nöjesflyga på semester. Hållbara val ger ringar på vattnet.
Sara och Ryan Falck-Jones