Sara Ullström forskar om den växande flygfrittrörelsen. De senaste åren har det skett ett tydligt skifte där flygnormen alltmer börjat ifrågasättas. “Vi har börjat få nya berättelser om önskvärda framtider utan onödigt flygresande, vilket jag tror är viktigt i klimatomställningen. Det handlar inte bara om att ta tåg i stället för flyg, utan även om att omvärdera vårt levnadssätt. Jag tycker att det viktigaste resultatet hittills är att det handlar om kulturförändring.”
Sara Ullström är doktorand på LUCSUS (Lunds universitets centrum för uthållig samhällsutveckling) och gör sitt avhandlingsprojekt inom ett större forskningsprojekt som heter Ingen ny tid för avgång: Förändrade politiska och personliga berättelser om flygresande, klimat och det goda livet i Sverige. Sara undersöker hur flyget har börjat ifrågasättas i samhällsdebatten och av organisationer, rörelser och privatpersoner.
“Det har uppstått en social rörelse för att minska flygresandet som utmanar den dominerande normen, vilken fortfarande framställer flyget som väldigt positivt”.
Sara och hennes kollegor har undersökt hur flygresande och synen på flygresande har förändrats över tid i Sverige genom att titta på material från media, både nyhetsmedia och resemedia, från 1950-talet och framåt.
“Vi såg två tydliga skiften. Från att ha varit något ganska ovanligt, lyxigt och eftersträvansvärt har flyget blivit allt mer normaliserat från 90-talet och framåt. I takt med att flyget blivit billigare och mer tillgängligt har det blivit en norm – eller i alla fall uppfattas det som en norm – och det är den normen som nu börjat utmanas.”
På vilket sätt har synen på flygresande förändrats?
“Det tydligaste är att flyget faktiskt har börjat problematiseras i samhällsdebatten och blivit allt mer ifrågasatt. Det är relativt nytt, främst från 2018 och framåt, men det började redan runt 2016. Vi har börjat få nya berättelser om önskvärda framtider utan onödigt flygresande, vilket jag tror är viktigt i klimatomställningen. Det handlar inte bara om att ta tåg istället för flyg, utan även om att omvärdera vårt levnadssätt. Jag tycker att det viktigaste resultatet hittills är att det handlar om kulturförändring. Ett pågående normskifte som fortfarande är i ett ganska tidigt stadie men som ändå har börjat utmana den dominerande bilden av flygresande som önskvärt och positivt.
Vad triggade igång det här?
“Det vi har tittat på hittills är framförallt hur det startade i media. Det började skrivas om flyg på ett nytt sätt. Det handlade både om att lyfta fram flygets klimatpåverkan och personliga berättelser, där författare till olika artiklar – forskare, journalister och mer eller mindre kända personer – började skriva om att de valt att avstå flyget på grund av klimatet.”
Dessa berättelser handlade både om att ta moraliskt ansvar för klimatet, insikt om hur akut klimatkrisen är och flygets påverkan i det, men också mer personliga berättelser, som när Jens Liljestrand beskrev en resa med familjen och hur han kom till insikten att han genom sin flygresa till korallreven utanför Kenya bidrog till att förstöra dem.
“I samband med detta kom flygskamsdebatten. Jag betraktar den som väldigt triggad av media och egentligen inte så central för rörelsen kring minskat flygresande.”
Hur skulle du definiera flygskam?
“Jag skulle beskriva det som ett narrativ i media som mött mycket motstånd. Min uppfattning är att flygskam inte varit så produktivt i att få folk att ändra sitt beteende, men jag tror ändå att det delvis varit viktigt för att öka uppmärksamheten för frågan eftersom det fick mycket spridning i media och på sociala medier. Det plockades även upp av internationell media som började skriva om den svenska rörelsen för minskat flygresande som “the flight shame movement”. Jag blir så upprörd varje gång jag ser det, det är ju inte skam det handlar om.”
Sara menar att det som hon och hennes kollegor identifierat som centralt för rörelsen kring minskat flygresande snarare handlar om att ta moraliskt ansvar för klimatet, att leva enligt sina värderingar, att upptäcka nya värden närmare hemmet och att uppskatta andra sätt att resa på.
Flygresande kulturellt förankrat
Sara tror att en sak som bidrar till att förhindra ett bredare skifte är att flyget är så inbäddat i samhällsstrukturerna och utgör en så stor del av vårt sociala och kulturella liv i Sverige och i andra rika länder.
“Jag tror att många tänker att de inte har något val, så jag tycker att det är viktigt att betona att vi behöver bredare sociala och kulturella förändringar och att flyg inte bara är ett transportsätt, det formar dagens samhälle och det krävs både kulturell förändring och systemförändring för att minska flygresandet långsiktigt.”
Sara menar att vi exempelvis hade kunnat ha mycket bättre tågtrafik i Europa men att flyget delvis har konkurrerat ut den. Det har lett till att det inte alltid är ett aktivt val att flyga, många lever vidare i gamla vanor och har byggt upp sina liv efter flyget och har exempelvis familj i andra länder.
“Det tyckte jag själv var jobbigt. Jag flög senaste gången i slutet av 2018, och hade även tidigare börjat tänka på att jag ville minska mitt flygresande, men då bodde min syster och syskonbarn i London. När de något år senare flyttade till Sverige gjorde det saken mycket enklare för mig.”
Hur har du påverkats personligen av din forskning?
“Jag hade börjat ändrat mitt sätt att resa på redan innan, men forskningen har gett mig ännu större insikt i hur viktigt minskat flygresande faktiskt är. För mig var det en successiv förändring. Jag började utforska andra alternativ och tog tåget till Barcelona, där jag tidigare bott, för att träffa vänner. Det blev en mycket häftigare upplevelse än att flyga. Med tanke på vad jag forskar på så känner jag att det är viktigt att leva som jag lär, men jag har också fått mycket större förståelse för att flygresandet verkligen måste minska, och att det inte finns några realistiska tekniska alternativ inom den tidsram som skulle behövas. Jag känner mer och mer att sättet vi byggt upp våra liv där vi vill fly vardagen inte är rimligt. Vore det inte bättre om vi bygger upp samhället så att vi har en vardag där vi vill stanna? Även om det finns en lång tradition och kultur kring att vilja uppleva förändring och byta miljö så kan vi ju faktiskt göra det utan att flyga. En insikt jag fått genom att arbeta med det här är att det delvis handlar om att byta synsätt.”
Skulle du som forskare säga att är viktigt att vi som individer väljer bort flyget?
“Det är viktigt. Jag tycker inte att individer ska behöva ta på sig ansvaret för att rädda oss från klimatkrisen, för det behövs såklart även politiska beslut. Men individer spelar en viktig roll för att uppnå en större acceptans och insikt i att vi behöver ändra vår livsstil. Jag tycker att politiker behöver prata mer om det också. Det finns en rädsla att prata om att vi behöver förändra sättet vi lever på i klimatomställningen, men jag är övertygad om att vi behöver både kulturell förändring, i sättet vi lever på, och politisk och ekonomisk förändring. Vi kan inte ha det ena utan det andra och därför tycker jag att vi som individer spelar en viktig roll.”
Sara menar att det är viktigt att skapa en acceptans kring att flygresandet måste minska. Flygindustrins affärsmodell har inte förändrats under pandemin utan de strävar efter att komma tillbaka till tidigare nivåer och fortsatt tillväxt.
“Jag upplever att det finns en naiv tro på teknisk förändring som inte alls är realistisk. Med det sagt tror jag att teknisk innovation också kommer att spela en viktig roll, men vi kommer inte att kunna fortsätta som vi gör. Att genomföra en förändring kommer att bli lättare om normer förändras, om det börjar anses vara önskvärt att resa på andra sätt istället för långresorna med flyg, och det skiftet tror jag delvis har påbörjats.”
Hur ser du på flygresandet inom forskarvärlden?
“När jag började som doktorand var det i det här flygprojektet, så jag tänkte från början att jag inte kommer att flyga i mitt jobb. Det kändes orimligt, och det var inget jag upplevde som ett problem eller en uppoffring. När jag letar efter konferenser där jag kan presentera mitt arbete tittar inte jag på konferenser i till exempel USA, mitt synsätt sträcker sig till Europa och platser jag kan nå med tåg. Men jag har insett att inte alla tänker så.”
Sara berättar att det på hennes institution LUCSUS pratas mycket om att minska flygresandet, och de har en ganska progressiv och omfattande resepolicy. För resor som kan göras under 12 timmar ska tåg vara första alternativet till exempel.
“Fler och fler universitet och institutioner har infört nya resepolicyer de senaste åren så en förändring är på gång, men den hade kunnat gå snabbare. Jag tror att det är jätteviktigt som klimatforskare att leva som man lär. Sedan förstår jag att alla kanske inte kan sluta flyga helt i sitt jobb, men jag tror att många kan flyga betydligt mindre än idag. Framförallt kan man tänka igenom om en resa verkligen är nödvändig, och sedan sker ju fler och fler konferenser online nu.”
Genom vår kampanj “Prata flyg!” uppmanar Vi håller oss på jorden människor att våga prata om flyg och klimat. Du har ju kommunicerat om flygets klimatpåverkan i stora sammanhang, men kanske även person till person? Vad har du för erfarenheter av det?
“Jag har ju ofta kommit in på de konversationerna i relation till min forskning, så det blir en naturlig ingångsport i den typen av samtal. Jag har upplevt att folk varit nyfikna och intresserade, men jag skulle inte säga att alla jag pratat med ändrat sin syn på flyget. Många ser problem med att sluta flyga, samtidigt som jag också upplever att fler och fler börjar se alternativ. Men många fastnar i att det inte känns möjligt.”
Har du någon strategi för att bemöta den här typen av argument?
“Jag pratar ganska mycket faktabaserat, för jag upplever att många inte är medvetna om hur stor påverkan flyget har i relation till andra saker som man gör i sin vardag. Många är heller inte medvetna om hur stora utsläpp flyget genererar i Sverige jämfört med globalt och hur mycket vi behöver minska utsläppen. Jag upplever också att det finns en omedvetenhet om hur akut läget är och hur stora förändringar som krävs.”
En ledande fråga kanske, men tycker du att det är meningsfullt att vi som känner till det här vågar prata om det?
“Absolut, det tror jag är jätteviktigt. Vi påverkas ju av hur vår omgivning agerar så att förändra sitt beteende och prata om den förändringen gör ju att fler inser att det har betydelse att sluta flyga. Om jag tänker på hur jag själv började utforska alternativ till flyget så var till exempel Tågsemestergruppen en viktig ingång. Jag blev inspirerad av vad andra skrev och det fick mig att se nya möjligheter.”
Maja Rosén
Vi håller oss på jorden