Minns ni er första resa? Förväntanspirret i magen, alla tankar hur det kan tänkas bli, alla nya smaker, lukter, värmen, ljuset och allt det där som hör till att resa och uppleva.
Min första bilresa lär ha varit hem från BB i Linköping i slutet av augusti 1970. Självfallet minns jag inget av detta, men säkerligen var jag inlindad och nerpackad i någon insats till en barnvagn av något slag. Förmodligen i baksätet utan säkerhetsbälte där mamma och pappa blossade sina gula Blend-moln över mig och brorsan.
Min första tågresa har jag ett svagt minne av. Det bar av till Charlottenberg för att hälsa på släktingar. Jag minns doften av järnvägssyllarna när vi stod och väntade på rälsbussen och senare dunket från rälsen inne i kupén. Mäktigt. Jag fick ett konduktör-set med biljettklippare, visselpipa och biljetter som vi lekte med därhemma. En obeskrivlig känsla att få inspektera och klippa biljetten och få säga: ”Karlstad nästa!”
Min första färjeresa ägde rum i Göteborg ut mot Vrångö i Göteborgs södra skärgård. Det var för övrigt första gången jag kände lukten av hav och saltvatten.
Första flygresan var i slutet av maj 1983 då min klass 6B Gateskolan i Arvika skulle åka ända till Stockholm på skolresa. Vi hade sparat ihop till resan under mellanstadiet och sannerligen skulle vi få flyga. För många av oss var det första gången.
Vi flög från Karlstad och precis när vi startat skulle vi ner för landning kändes det som. Det var en förväntansfull karusellanspänning innan starten och lite läskigt var det allt, men det gick bra.
Genom åren har det blivit en hel del resande med alla de ovan nämnda färdsätten. 1996 for jag och min fru till Thailand, vidare till Bali för att spendera nära tre månader på Nya Zealand. Känslan av att lämna ett januarikallt Sverige för ett högsommarvarmt NZ var givetvis fantastisk. Att den 22 januari stiga ur planet i Auckland och känna doften av nyklippt gräs tränga igenom flygplatsfotogen och varm asfalt var omtumlande.
Sedan bar det av vidare till Bali – Thailand – Nepal – Hong-Kong – Kunming – Xian. Därifrån blev det tåg till Peking, vidare mot Moskva – Helsingfors för att slutligen ta färjan över till Sverige igen.
Om vi hade dåligt samvete för vårt resande? Om vi någon gång tänkte på våra gigantiska fossila klimatavtryck? Aldrig ens i närheten av en tanke såklart. Lika lite som mina föräldrar tänkte på tobakens skadeverkningar för oss barn i bilen på hemvägen från BB, eller icke-användandet av säkerhetsbälten också för den delen.
Vissa företeelser blir först självklara i den historiska backspegeln. Nu har vi passerat en sådan gräns och det är omöjligt att återvända. Ingen kan idag blunda för flygets skadeverkningar på miljön, lika lite som någon ifrågasätter om det är skadligt med rökning.
Man ska kanske aldrig säga aldrig, men sista flygresan jag gjorde var till Prag för ett par år sedan. En fantastisk stad jag kommer att återvända till, men nästa gång blir det tåg.
Trots allt är det otroligt spännande, kul och lärorikt att resa. Man får bara tänka annorlunda och kanske sätta upp andra resmål och resa med andra färdmedel och/eller ransonera sitt flygande. Detta för kommande generationers skull och för alla som bor på denna vackra och färgstarka planet som Triad sjunger så hoppfullt om i juletid. Snart är det julafton.
Ha en riktigt fin jul!
Pärra Eriksson
Lärare, musiker och låtskrivare, Arvika
Foto: Roy Lönhöiden
Är du också flygfri 2022?
Anmäl dig till kampanjen här. Om du har Facebook, markera även att du “kommer” på evenemanget Flygfritt 2022 och bjud in dina vänner. Glöm inte att prata med alla du känner om att du är med och dela vidare kampanjen på sociala medier.
Tillsammans minskar vi utsläppen, förändrar normerna och lägger grunden för en kraftfull klimatpolitik!
Vill du också dela din berättelse?
Dela gärna din berättelse med oss och inspirera fler till att gå med i kampanjen. Riktlinjer och fler exempel finns här. Mejla text och bild till berattelser@vihallerosspajorden.se.