Kategorier
Berättelser

Familjen Falck-Jones

Att sluta flyga har både varit ett jättesvårt och ett jättelätt beslut för oss. Jättesvårt för att vi älskar att resa, och fortfarande drömmer om många resmål långt borta. Men samtidigt så himla enkelt eftersom vi älskar våra fantastiska barn. Vi vill att våra barn ska ha en framtid på jorden, och då finns det ju faktiskt inget utrymme för att flyga. Vi är mitt i en kris, och ändå verkar många sitta och vänta på att någon annan ska lösa situationen. Att fortsätta flyga nu fungerar helt enkelt inte, eftersom varje ton koldioxid som släpps ut minskar våra barns chanser till en framtid. Egentligen är det ju väldigt lätt att bara bestämma sig, här och nu, för att inte flyga mer, det är ändå en förhållandevis liten uppoffring att ta tåget istället.

I framtiden när våra barn frågar oss vad vi gjorde, vill vi kunna säga att vi gjorde allt vi kunde. Om du håller med, anmäl dig till Flygfritt 2022 och hjälp oss förändra normen. Ju fler vi är, desto mer kan vi göra skillnad.

Aron, Leah, Ryan, och Sara

Är du också flygfri 2022?

Anmäl dig till kampanjen här. Om du har Facebook, markera även att du “kommer” på evenemanget Flygfritt 2022 och bjud in dina vänner. Glöm inte att prata med alla du känner om att du är med och dela vidare kampanjen på sociala medier. 

Tillsammans minskar vi utsläppen, förändrar normerna och lägger grunden för en kraftfull klimatpolitik!

Vill du också dela din berättelse?

Dela gärna din berättelse med oss och inspirera fler till att gå med i kampanjen. Riktlinjer och fler exempel finns här. Mejla text och bild till berattelser@vihallerosspajorden.se.

Kategorier
Berättelser

Mia Rolandsdotter

Jag vill vara en del av lösningen, istället för att vara en del av problemet!

Jag älskar att resa. Jag bär en ganska stor historisk skuld då jag flugit mycket tidigare. Jag har haft ett ganska stort miljöengagemang genom livet och ofta gjort medvetna val när det gäller mat, kläder och annan konsumtion. Tyvärr levde jag inte efter detta när det gällde resor. 

Sommaren 2018 med sin extrema värmebölja blev en ny ögonöppnare för mig. Jag drabbades av klimatångest och började läsa böcker och artiklar i ämnet. Trots att jag redan tidigare upplevde mig själv som medveten var det en omvälvande insikt som drabbade mig. Planeten så som vi känner den är i fara. Det händer här och nu!

Jag tror inte på att skuldbelägga enskilda människor för sin oförmåga att göra annorlunda än alla andra. Det är svårt att leva klimatsmart när samhället rusar på i en annan riktning.Men samtidigt tror jag på att människor kan påverka det samhälle vi lever i. Om vi är många som går samman och gör bättre val, och ställer krav på våra beslutsfattare, så är vi en del av demokratin. Demokratin är , som jag ser det, vårt viktigaste verktyg.

När jag insåg hur stor del av mina utsläpp som utgjordes av mina flygresor så tappade jag lusten att flyga. Det blev ohållbart för mig att fortsätta. Jag kände det som brukar benämnas som flygskam. Jag skämdes. Jag visste bättre. Jag blev tvungen att agera utifrån mitt samvete. 

Därför har jag beslutat att stanna på marken. Jag vill vara en del av lösningen, istället för en del av problemet. Jag hoppas att vi blir många. 

Vi ses på tåget!

Mia Rolandsdotter
Folkhögskollärare, Nyköping

Är du också flygfri 2022?

Anmäl dig till kampanjen här. Om du har Facebook, markera även att du “kommer” på evenemanget Flygfritt 2022 och bjud in dina vänner. Glöm inte att prata med alla du känner om att du är med och dela vidare kampanjen på sociala medier. 

Tillsammans minskar vi utsläppen, förändrar normerna och lägger grunden för en kraftfull klimatpolitik!

Vill du också dela din berättelse?

Dela gärna din berättelse med oss och inspirera fler till att gå med i kampanjen. Riktlinjer och fler exempel finns här. Mejla text och bild till berattelser@vihallerosspajorden.se.

Kategorier
Berättelser

Åsa Enefalk

Att flyga eller inte flyga…?

Som student på 90-talet lärde jag mig massor om klimatkrisen. Det gav mig en stark motvilja mot att påverka klimatet negativt. Jag bestämde mig för att aldrig äga någon bil, och tog oftast tåget när jag ville besöka min hemstad. Jag var tjejen som älskade att cykla, vandra, åka tåg och båt på semestern. Eller bara vara hemma, ha tid att läsa böcker och bada vid närmaste strand. I skrivande stund har jag bara gjort tre långa flygresor i livet, och ett fåtal kortare. Det är nu fem år sedan jag flög sist, och jag kommer självklart inte att göra det igen (om inget extremt oväntat inträffar).

Det jobbiga är att mitt val att avstå har gått från att vara en självklarhet, till att kännas som en uppoffring. Det ger mig verkligt dåligt samvete – de flesta av våra medmänniskor har ju aldrig råd att resa, allra minst med flyg! Och många kämpar för att ens få tag i rent vatten och mat. Så hur kan jag känna det som en uppoffring, när det handlar om att skippa det minst viktiga av alla mina privilegier?

Kanske beror det på att min ekonomi har blivit bättre, eller att jag blivit frimodigare med åren, mer nyfiken på okända platser. Eller så är det åldrandet, insikten om att livet inte är oändligt.

Hur som helst har jag börjat känna att oh, vad jag önskar att flyget vore miljövänligt! Då skulle vi kunna hälsa på släkten i Norrbotten mycket oftare. Vi skulle kunna ta direktflyget från vår hemstad till Rhodos en mörk novembervecka. Vi skulle kunna träffa bekanta i Chile. Vi skulle kunna resa till Afrika, mänsklighetens vagga, som så många beskriver som en fantastisk kontinent. Jag och min musikalintresserade tonåring skulle kunna resa till London hur enkelt som helst. Och tänk att ta semester en enda vecka och ändå hinna skåda fågel vid Röda havet!

Nej, jag kommer inte att göra det! Men jag kan förstå dem som faktiskt fortsätter att flyga, trots att det bidrar till att skapa en livsfarlig framtid. Det är viktigt att vara ärlig mot dem som känner så. Kanske säga något i stil med ”vissa mår bra av att sluta flyga, men för många är det en enorm uppoffring. Gör det ändå! Det är en viktig symbolhandling, och bidrar till en bättre framtid!”

Åsa Enefalk
Biolog, Värmland

Är du också flygfri 2022? 

Anmäl dig till kampanjen här. Om du har Facebook, markera även att du “kommer” på evenemanget Flygfritt 2022 och bjud in dina vänner. Glöm inte att prata med alla du känner om att du är med och dela vidare kampanjen på sociala medier. 

Tillsammans minskar vi utsläppen, förändrar normerna och lägger grunden för en kraftfull klimatpolitik!

Vill du också dela din berättelse?

Dela gärna din berättelse med oss och inspirera fler till att gå med i kampanjen. Riktlinjer och fler exempel finns här. Mejla text och bild till berattelser@vihallerosspajorden.se.

Kategorier
Berättelser

Hilda Dahlin

Att ta ett beslut att sluta flyga för resten av livet kändes svårt, men att ta ett beslut att inte flyga på 5 år kändes enkelt. Så vi börjar där!

Senaste gången vi flög var sommaren 2019. Då med lilla Gunhild i magen. Känslan efteråt var inte härlig. För henne och alla andra barns skull vill vi göra vad vi kan för att minska klimatförändringarna. Att sluta flyga är ett enkelt sätt att minska vårat avtryck, så därför får det vara en pusselbit i den omställning vi försöker göra.

Kommande år ser vi fram emot att tågluffa i Europa, vara i skärgården, vandra i fjällen, besöka Gotland och vår favoritstad Köpenhamn. Sen tar vi ett nytt beslut, med tanke på hur enkelt det är att resa och upptäcka utan flyg så är chansen stor att det flygfria livet förlängs för gott.

Hilda Dahlin och Jonatan Eliasson
Stockholm

Är du också flygfri 2022? 

Anmäl dig till kampanjen här. Om du har Facebook, markera även att du “kommer” på evenemanget Flygfritt 2022 och bjud in dina vänner. Glöm inte att prata med alla du känner om att du är med och dela vidare kampanjen på sociala medier. 

Tillsammans minskar vi utsläppen, förändrar normerna och lägger grunden för en kraftfull klimatpolitik!

Vill du också dela din berättelse?

Dela gärna din berättelse med oss och inspirera fler till att gå med i kampanjen. Riktlinjer och fler exempel finns här. Mejla text och bild till berattelser@vihallerosspajorden.se.

Kategorier
Berättelser

Maria Huneke

Här ser ni mig och min sambo Pia samt våra två barn och vår kompis Mareike i vår mysiga kupé på nattåget till Berlin dit vi åkte i sommar för att hälsa på släkt och vänner. Att inte ta flyget för att åka på semestern är för oss lika självklart som att sortera soporna, vara varsamt med vattnet eller släcka lampan när den inte behövs. Vanligt hyfs alltså. Dessutom rätt pinsamt att senare behöva förklara för våra barn att vi flög hit och dit för nöjes skull trots att vi visste om flygets klimatpåverkan. När folk frågar om varför vi skippar flyget är det dessutom ett utmärkt tillfälle att leda samtalet till klimatkrisen och hur mänskligheten kan tackla den. Här brukar vi argumentera att det så klart är viktigt att göra sitt eget liv (bl a resande) mer hållbart men för att åstadkomma den stora och snabba förändringen som krävs måste vi ut och mobilisera oss tillsammans med andra för en handlingskraftig politik som verkar för ett hållbart och fossilfritt samhälle.

Maria Huneke
Blivande biomedicinsk analytiker, Uppsala

Är du också flygfri 2022? 

Anmäl dig till kampanjen här. Om du har Facebook, markera även att du “kommer” på evenemanget Flygfritt 2022 och bjud in dina vänner. Glöm inte att prata med alla du känner om att du är med och dela vidare kampanjen på sociala medier. 

Tillsammans minskar vi utsläppen, förändrar normerna och lägger grunden för en kraftfull klimatpolitik!

Vill du också dela din berättelse?

Dela gärna din berättelse med oss och inspirera fler till att gå med i kampanjen. Riktlinjer och fler exempel finns här. Mejla text och bild till berattelser@vihallerosspajorden.se.

Kategorier
Berättelser

Mattias Granfrid

Att resa har länge varit något viktigt för mig. Känslan av att möta nya naturplatser, kulturella uttryck, språk och människor är spännande. När jag blev varse om omöjligheten att kunna rättfärdiga mitt flygande i en värld som så redan lider av klimatförändringarna, gjorde det mig väldigt ledsen. Det kom en sorg över allt det som nu inte skulle bli möjligt på samma sätt. Jag tror att den sorgen behöver få finnas.

Jag tror också att vi behöver en förändring i vårt sätt att förhålla oss till naturen. Ett förhållande baserat på närhet och omsorg i stället för distans och utnyttjande. Klimatförändringarna är något som påverkar naturen och alla varelser på denna jord just nu. Vår förändring i vårt sätt att leva behövs också den, just nu.

Det är lätt att känna sig uppgiven av all miljöförstörelse men ett konkret sätt att faktiskt göra något är att välja bort flygandet. Det har betydelse. När jag väljer bort något så brukar jag också märka att det ofta kommer till något annat. I det här fallet kanske det för dig kan vara att umgås mer med den natur som finns i närheten, som alltför lätt tas för givet?  

Kanske är det inte i det utåt storslagna som vi alltid ska söka. Om vi är uppmärksamma så tror jag att den där skogen, trädet eller fågeln i vår närhet har minst lika mycket att lära oss som det där långt borta.  

Mattias Granfrid
Präststuderande, Uppsala

Kategorier
Berättelser

Elisabet Dohnfors

Sommaren 2018 var en skarp ögonöppnare. Sedan tonåren hade jag försökt leva miljövänligt: källsorterat, åkt tåg, handlat ekologiskt, stött Greenpeace, återanvänt mammas saker…  Men en flygresa ibland, dieselbil, och även husbilsresor  ingick i mina vanor, fast jag visste att isarna smälter, koldioxidhalten ökar, och havsnivåerna stiger. Ändå valde jag inte bort flyget. Jag har alltid älskat att resa, och intalade mig att enskilda uppoffringar betyder så lite. 

Men hettan fortsatte hela sommaren, skogarna brann och det rådde bevattningsförbud. Då insåg jag det äntligen – konsekvenserna kommer INTE i en avlägsen framtid utan i mina barnbarns livstid, kanske redan i min egen… samtidigt läste jag om Flygfritt 2019 och bestämde att den bokade flygresan söderut fick bli den sista. Med ett mål för hur många vi skulle bli kändes det att det här gör jag inte ensam.

Tiden därefter har varit en pendling mellan hopp och förtvivlan. Tankarna om barnbarnens framtid har ibland varit svåra att stå ut med, men världen börjar vakna. Inte minst ungdomars starka engagemang visar vägen. Vi äldre ska självklart också göra vad vi kan för att påverka makthavare. De val vi gör med våra plånböcker och handlingar har betydelse!

Att avstå flyg har inte alls känts som en uppoffring. Tåg fungerar utmärkt när det inte är pandemi.  Dieselvolvon är ersatt av en liten elbil – visst, det blir CO2-utsläpp av elbilsproduktion också, men undersökningar visar att elbil är snällare för miljön. 68 mil från Göteborg till fjälls – lätt som en plätt, och roligt! Husbil? Nej, tält och stormkök som var så härligt när man var tonårig fältbiolog är hur mysigt som helst även för oss 60+ ! Har du råd med flyg och dieselbil så har du råd med en liten elbil istället. Den som är lycklig nog att ha tillgång till en segelbåt behöver verkligen inte sakna utlandsresan med flyg! Jag ser inte att jag kommer att behöva flyga igen, och nu när jag är vaccinerad kan jag utnyttja mina SJ Prio-poäng igen. Ses vi på tåget?😊

Elisabet Dohnfors

Kategorier
Berättelser

Åsa Sohlgren

Jag är med i Flygfritt 2021 och hoppas att du hakar på! Tänk om vi tillsammans kan nå en ”social tipping point” då det inte anses ok att bidra till luftföroreningar och global uppvärmning genom onödiga flygresor.🌻

Den vanligaste invändningen mot att sluta flyga är att det ändå bara står för 2-3 procent av utsläppen internationellt och att ditten och datten släpper ut lika mycket eller mer. I själva verket är det 4-5 procent med höghöjdseffekten, vilket betyder att om flygbranschen var ett land så skulle den hamna på femte plats i topp av världens ca 200 länder vad gäller koldioxidutsläpp. Och ändå är det bara en liten klick av alla människor i världen som någonsin flugit.

Dessutom ökar våra utsläpp från flyget:
https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Klimat/Tre-satt-att-berakna-klimatpaverkande-utslapp/Flygets-klimatpaverkan/

Läs gärna mer om flygets miljöpåverkan och varför biobränsle och elektriska flyg inte är lösningen:
https://www.naturskyddsforeningen.se/flygfaq

Genomsnittssvensken behöver minska sina koldioxodutsläpp från tio ton till ett ton per år och då blir det svårt att knö in en flygresa på ett ton (som Stockholm-Spanien).

Att sluta flyga löser inte klimatkrisen, det finns det ingen enskild åtgärd som gör, men det gör definitivt skillnad. Ju fler vi blir, desto större signal blir det även till våra folkvalda att vi vill se en klimatomställning.

Här kan du anmäla dig till Flygfritt 2021.

🌻
Åsa Sohlgren

Kategorier
Berättelser

Jimmy Andersson

2017 var sista året jag flög, och resan gick till Slovenien. Året därpå hade jag tänkt jobba under semestern, men företaget jag jobbade åt hade inget jobb att erbjuda. Så det blev en oväntad så kallad ”hemester” istället. Det visade sig bli min bästa semester någonsin. Jag lärde mig att man inte behöver åka långt för att få semesterkänsla. Sverige är fantastiskt vackert, och jag utforskade Stockholms natur till fots och på cykel. Och träffade massvis av intressanta människor från hela världen genom olika aktiviteter. Jag insåg hur mycket det finns att upptäcka på hemmaplan, och att jag bara har utforskat en bråkdel.

Att flyga är ingen rättighet, och 80% av jordens befolkning har aldrig ens satt sin fot på ett flygplan. Och jag anser att det är orimligt att flyga när det är en av de värsta enskilda sakerna man kan göra för klimatet.

Jag älskar att semestra i Sverige, men vill även gärna återbesöka Slovenien och upptäcka resten av Europa. Men för det behöver man ju inte flyga. Tåg blir allt lättare att resa med, och SJ kommer snart lansera resor bland annat till Paris. Och snart kommer det även bli möjligt att besöka Amerika utan att flyga. Oceanbird planerar att lansera 2024 och kunna korsa Atlanten med vindkraft på 12 dagar med 90% lägre utsläpp än traditionella fartyg. Men även om det inte blir verklighet så skulle jag inte flyga igen. För att bevara en planet som går att leva på för framtida generationer är viktigare. Och när man inte spenderar massor av pengar på en dyr utlandssemester så har man råd med en betydligt längre semester på hemmaplan.

2020 minskade de globala utsläppen med 7%, vilket visar att det är möjligt att nå målen i Parisavtalet. Det minskade flygandet var en stor del av minskningen. Vilket i min mening inte alls är en uppoffring. Vi i Sverige lever ett otroligt privilegierat liv, även utan flyget, och jag hoppas att även framtida generationer ska få göra det.

Jimmy Andersson
Betongarbetare, Stockholm

Kategorier
Berättelser

Evelina Börjesson

Trehundra ord. Jag tackar flygdebatten (och lite pandemin) för att det är så himla lätt att skriva om att hålla sig på jorden just nu, annars hade jag haft svårt att hålla mig till längdrekommendationen för min flygfrittberättelse!

Att sälla sig till #Flygfritt2021 är lite som att tjonga in en perfekt boll i öppet kryss: det känns gött, det känns rätt och är inget att tveka på. År 2021 är det helt enkelt sunt förnuft att inte kliva på ett plan.

Jag tänkte hålla mig kort: passa på att stanna på jorden. Passa på att göra något så enkelt som att anmäla dig till flygfrittkampanjen. Passa på att stötta de andra initiativ du ser som verkar vara i linje med att minska utsläpp eller skydda natur. Vi är i ett planetärt nödläge, och behöver tillsammans ändra vårt förhållningssätt till världen omkring oss. Vi vill inte vara så vansinnigt invasiva att vi förstör vår egen framtid.

Vi vill vara människor som är hyggliga mot varann. Som lyssnar. Som agerar utefter vad vi vet. Som tar hand om det vi har och lägger tid på det vi älskar. Som vet vilka saker i livet som faktiskt är privilegier.

Att ha en framtid är ett av dem. Flygandet hör till dåtiden tills bättre alternativ finns.

Nu tar vi ett krafttag för att visa att Sverige går i bräschen för omställningen mot en välfärd inom de planetära gränserna. #Flygfritt2021 är ett strålande sätt att göra det.

MVH,
Evelina Börjesson
Kampanjledare på Greenpeace