Kategorier
Berättelser

Julia Bäb

Jag heter Julia och jag älskar Kapstadens jazzklubbar, bushen i Ghana, de böljande kullarna i Aucklands innerstad, Klippiga Bergen i Kanada och marknaderna i Qatar. Men det finns något jag älskar ännu mera, och det är mina syskonbarn. Att leva med den här kognitiva dissonansen – att oroa sig över de alarmerande rapporterna om människans klimatpåverkan (en teori som 97-98% av klimatforskarna bekräftar) samtidigt som man fortsätter att leva ett bekvämt liv utan att reflektera över vilka konsekvenser ens handlingar får – ledde till att jag fick så mycket ångest att jag till sist bestämde mig för att ta ett radikalt beslut. Jag skulle inte flyga mera.

Jag bestämde mig i januari 2014, men gjorde ändå en sista flygresa 2017. Trots att det var en fantastisk upplevelse funderade jag oavbrutet på om det var värt det. De tankarna tog udden av äventyret. Och det var då jag kände, för första gången, att det inte längre var någon uppoffring att stanna på marken.

Så att stanna på marken, det gjorde jag. Och att åka landvägen genom Östeuropa, få lift med två flamboyanta balettdansörer från Auschwitz till Krakow, och att se VM-matchen mellan Iran och Portugal på storbildsskärm under bar himmel i Budapest (mitt i den iranska hejarklacken) är minnen som är minst lika fantastiska som de minnen jag har från mina tidigare långresor. För att inte tala om att vandra längs med fjordarna i Norge, eller skridskoturer och sommarbad i Dalarna.

Samhället behöver förändras på ett stort, övergripande plan. Om det nu är så illa att vår livsstil håller på att begrava hoppet för kommande generationer, så är den privata flygresan sannolikt inte mer än ett litet spadtag med jord, i jämförelse med de stora industriernas fullastade grävskopor.

Men även om de privata besluten spelar en liten roll i sammanhanget, spelar de en stor roll för hur vi ser på oss själva – vill vi vara delaktiga i det som sker, eller vill vi vara en motkraft? Att leva som man lär leder till en större sinnesro. Och med en större sinnesro kommer en ökad förmåga att fokusera på det som faktiskt är viktigt.

I mitt fall är det barnen.

Julia Bäb
Illustratör och socionomstudent, Malmö.

Kategorier
Berättelser

Håkan Wilén

Det kan vara helt fantastiskt att göra tjänsteresor med tåg, buss och färja. Jag började med detta under 2017, med resor till Vilnius och Warszawa. 2018 provade jag att åka tåg till Luxemburg och i december 2019 från Kiev till Gdansk där jag hoppade på färjan till Sverige.

Att resa på marken är en större upplevelse än att flyga – så mycket mer att se och så många intressanta människor att träffa. Dessutom kan man kan faktiskt få en hel del arbete uträttat under restiden. Riksdagen borde höja flygskatten på business-class-biljetter rejält så att fler affärsresenärer får grönt ljus från sina arbetsgivare att ta tåget ut i Europa!    

Under 2021 har jag en resa till Kosovo inplanerad. Det ska bli fantastiskt att få se nya delar av Europa – den här gången från ett bussfönster.

Håkan Wilén
Statistiker, Örebro

På bilden syns även Rickard Zaxin (t.h.)

Kategorier
Berättelser

Elin Lundqvist Burlin

Anledningen till att vår familj med 2 vuxna och 3 barn är flygfri beror på att vi vet hur klimatskadligt flyget är och det är en självklarhet att så snabbt det bara går reducera alla och envars co2 utsläpp. Vi har 3 barn i familjen och som förälder har klimatångesten varit väldigt stor.

Hur ska deras framtid bli? Vi vill göra allt vi kan idag för att inspirera andra och för att visa att det går att minska utsläppen för gemene medelklassfamilj i en norrländsk småstad redan idag. 

Sedan hoppas vi givetvis att politiker sätter in stora lagar att skydda naturen. Det är hela världen – med utvecklingsländerna i framkant (eftersom vi har mest utsläpp) som ska tillsammans ändra beteende i vårt vårdslösa sätt att fara fram över jorden. Att samhället tillsammans tar ansvar för att våra barns framtid ska bli så bra det bara går. 

Och samhället börjar med en själv. Så…. 

Att nöjesflyga, eller flyga överhuvudtaget är för oss ingen uppoffring, tågen går ju hela tiden, men vi ser att många andra inte känner så. Och vi försöker förstå. Ok om en är allvarligt sjuk, eller om någon akut katastrof skett. Hälsa på familj som bor där tåg inte når när det görs väldigt sällan. Jaa, då kan jag förstå. Men nöjesflyga utomlands som de flesta flygningar ändå är. Jobbrelaterat – bara för att spara tid. Då finns det lösningar på annat sätt. Då tror inte jag en tar det ansvar som behövs, kanske vill en inte se allvaret.

Mycket annat behövs för att minska utsläppen Ja. Men detta att inte flyga är ändå något samhället måste omfamna som en ny verklighet. Förmodligen kommer fler utsläppsfria alternativ att ta sig över hav komma när vi stänger flygets portar. Människan är utmärkt på att skapa lösningar, bara vi prioriterar rätt. 

Vi säger prioriteringen måste ske med tanke på barnens väl och framtid. 

Det gör inget avkall på nuet att inte flyga utomlands. Barn behöver närvarande föräldrar, det är mer värt än alla utlandssemestrar med flyg… 

Att hålla sitt barn i handen.

Elin Lundqvist Burlin, @elin.tradkramare
Hantverkare, Skellefteå

På bilden syns Elin tillsammans med Nicolina som också är anmäld till Flygfritt 2021, alla kan vara med, både barn och vuxna!

Kategorier
Berättelser

Fia Persson

Jag har sedan barnsben varit mycket intresserad av djur och natur. Detta är ett intresse som med åren har utvecklats och fördjupats avsevärt. När jag såg Vi håller oss på jordens kampanj Flygfritt 2021 var det lika naturligt att anmäla mig till den, som att genomföra de övriga förändringar som jag har gjort för klimatet.  Ett ordspråk som jag själv brukar använda: ”Alla kan göra något. Tillsammans kan vi göra allt.”

Min ambition är att inspirera människor att göra små, medvetna och hållbara val i sin vardag som gör gott för vår natur och för jordens klimat. Jag hoppas kunna sprida denna inspiration genom sociala medier och följaktligen därigenom visa för andra människor hur de, genom förhållandevis enkla val, kan vara med att bidra till en bättre värld. Då jag är en blivande förskollärare och en småbarnsförälder vill jag föregå med gott exempel och faktiskt kunna lämna över en värld som kommande generationer kan vara stolt över.

Jag har varit flygfri sedan 2009. För mig är det självklart att ha fötterna på jorden. Inte nog med att flyget bidrar till en förhållandevis stor mängd koldioxidutsläpp, det är även väldigt kostsamt ur flertalet andra aspekter. Utöver detta föredrar jag ändå så kallade ”hemestrar”. Då det finns en stor mängd både roliga såväl som intressanta resmål här hemma. Skulle det dock mot förmodan förefalla sig som så att jag skulle vilja resa utomlands så går detta att göra relativt miljövänligt genom kollektiva resor såsom buss eller tågluffning.

Fia Persson, @Eko_Fia, 34år
Småbarnsförälder, förskollärarstudent och fritidspolitiker, Huskvarna

Kategorier
Berättelser

Anton Landfors

Våren 2016 var sista gången jag klev av ett flygplan, någonsin. Det visste jag redan då för det hade jag bestämt mig för innan jag klev på planet tillbaka från Bali. Jag satt en kväll utanför hotellet i staden Ubud tillsammans med min flickvän och tillsammans funderade vi över framtiden. Vi hade ett gemensamt intresse och det var att åka på resor, gärna långa sådana till andra sidan jorden. Dessutom träffades vi på en sådan resa i Thailand och vi identifierade oss lite med de resorna. Men nu hade vi förstått att resandet med flyg måste upphöra för att de bidrar till koldioxidutsläpp som värmer upp planeten. Vi kunde inte längre förmå oss att flyga till fantastiska platser runt om på vår jord samtidigt som vi visste att själva flygandet är skadligt och att de platser vi besökt kanske en dag blir obeboeliga, bland annat på grund av våra resor dit. När vi insåg detta kunde samvetet inte bära tyngden och vi bestämde oss där och då för att sluta flyga.

Det var inte ett dugg krångligt att sluta flyga. Och inte var det dyrt heller. Tvärtom sparar vi nu in dessa pengar som vi kan spendera på annat. Men är det inte tråkigt då att inte längre flyga? För mig är svaret nej. Det är skönt att inte spendera timmar på flygplatser och sittandes i en flygstol 10.000 meter uppe i luften. Nu kan jag istället jobba mindre och ägna mig åt mitt nya intresse, att odla min egen mat. Det är en som resa varje sommar att se fröna gro, längta efter regn och till sist skörda frukten av de timmar jag spenderat ute i landet. Dessutom vill jag inte alls resa ifrån den mark som föder mig. Därför kan jag anmäla mig till Flygfritt 2021 och alla kommande kampanjer.

Anton Landfors
Studerar permakultur/resilient odling, Örnsköldsvik

Kategorier
Berättelser

Sara Johansson

Mitt namn är Sara Johansson och jag är 44 år gammal. Jag har varit flygfri sedan maj 2015 och kommer inte att flyga igen förrän det finns ett hållbart sätt att göra det på. När jag väl förstod hur oerhört skadligt flyget är för klimatet så var beslutet självklart att ta. Det innebär inte att jag inte längre reser, bara att jag reser på andra sätt än tidigare, där längre resor görs med tåg. Att resa med tåg är dessutom ett roligare sätt att resa på, där själva resan i sig ofta blir ett äventyr i sig!

Jag väljer att vara flygfri för mina barns skull, för allas våra barn. För att jag vill kunna se dem i ögonen den dagen de förstår vad min och tidigare generationer gjort som skapat den klimatkris vi befinner oss i. Jag vill kunna säga att jag gjorde det jag kunde för att stoppa klimatkrisen.

Jag är flygfri för att jag vill vara en del av det som skapar den framtid jag önskar. Sedan jag bestämde att en hållbar livsstil är den enda vägen att gå har mitt liv blivit mer meningsfullt. Jag har insett att det viktiga i livet är något helt annat än vad konsumtion och flygresor någonsin kan ge mig.

Vi människor står inte över naturen. Vi är en del av den. Utan naturen skulle vi inte klara oss en dag. Vi består själva till 65% av vatten och allt är ett enormt kretslopp. Vi människor är inte så stora som vi trott. Vi har inte en chans om medeltemperaturen ökar mycket mer.

På andra delar av Jorden dör människor på grund av klimatförändringarna, bland annat på grund av det extremväder som orsakas av dem. Stora folkmassor är på flykt. Om vi inte agerar NU så blir framtiden inte en trevlig plats att vara på.

Att jag avstår från att flyga är det absolut minsta jag kan göra. Om inte jag gör detta, vem ska då? Jag uppmanar ALLA att anmäla sig till Flygfritt 2021. Tillsammans kan vi skapa en ljusare framtid. Tillsammans.

Sara Johansson
Föreläsare, Örebro

Vill du veta mer om Sara och vara med på hennes resa, följ hennes instagram @saraseviga.

Kategorier
Berättelser

Camilla Hansén

Tillsammans med Rebecka Le Moine, Lorentz Tovatt och Elisabeth Falkhaven och faktiskt fler miljöpartister runt om i landet så har jag lovat att inte nöjesflyga i år. 

Vi är verkligen i ett läge där vårt klimat inte tål att vi gör onödiga utsläpp. Och att vi prioriterar bland de nödvändiga utsläppen. Då kan man ju fråga sig varför jag inte lovar att inte flyga alls? Det troliga är väl att det inte blir så mycket resande i år heller, men jag vill inte lova mer än vad jag kan hålla. Om mitt uppdrag som riksdagsledamot skulle kräva en flygresa av något skäl, så kommer jag att överväga att göra en sån resa.

Vad gör man då, om man drömmer om långväga resor till andra sidan jorden? Man väntar. Och påverkar andra att inte slentrianmässigt nöjesflyga. Jag vill att vi alla ska ha chansen att någon gång i livet resa till andra sidan jorden. Det kanske är nåt man kan göra en gång i livet, om man har tur. Då vill det till att andra inte redan gjort av med våra gemensamma resurser på att flyga till Thailand varje vinter …

Drömsemestern just nu är tågresa till Scotland, kanske nästa sommar?

Camilla Hansén
Riksdagsledamot Miljöpartiet
Fotograf: Johan Sjöström

Kategorier
Berättelser

Martin Enström

Senast jag flög var 2017 i jobbet. Det blev först en resa på autobahn i 5h genom vägbyggen och köer bara för att missa flyget. Vi hann inte ens tanka hyrbilen. Bara att ringa resebyrån och be om att de bokade om flyget.

Det var någonstans här som jag insåg det ohållbara i att ha en livsstil med regelbundet flygande. Även fast man som genomsnittlig Svensk bara flyger en gång om året till Europa är det 5 ggr mer än världssnittet. Det förbrukar hela den personliga årliga hållbara kolbudgeten under loppet av några timmar. De som typiskt flyger gör det betydligt mer än bara en gång om året. Det är många som klarar sig väldigt bra på att inte flyga.

Därför beslutade jag mig för att prova att sluta flyga helt. För vad är det för värld jag förväntar mig leva i där inte ens jag själv kan tänka mig att prova att leva inom planetens gränsvärden? Det funkar ju inte att förvänta sig att resten av världen ska klara av att ställa om om inte ens jag själv gör ett ärligt försök. Sådan tillit till att det kommer att lösas på systematisk nivå, oavsett vad jag själv gör, har jag inte.

Sedan dess har semestrar gått med tåg och nu senare även med elbil. Vi har dessutom  fått se mer av andra länder och varit oftare utomlands än tidigare. Till en bråkdel av klimatpåverkan. Jag upplever inte att jag har fått begränsa mig eller försämra min livskvalitet av detta, snarare tvärtom. Det är mycket lättare att leva med sig själv och ha roligt när kreativiteten stimuleras av allt som är möjligt att göra utan fossila bränslen.

Den mest uppmuntrande feedbacken var när jag fick höra på omvägar på min stora arbetsplats att det var någon som reste med tåg ner till Tyskland på tjänsteresa och att flera seriöst funderat på att göra det för att undvika krångliga flygbyten med timmar på en flygplats. Det var mig de pratade om.

De bästa reaktionerna jag fått var när ett par av mina arbetskamrater tyckte att mitt undvikande av att ta flyg nog var lite som en religion för mig. Då svarade jag ”snarare tvärtom bygger det på ett vetenskapligt förhållningssätt”. Då blev de helt tysta. De fattade att jag hade rätt.

Nu genom pandemin är det många fler som fått prova på att leva ett tag utan att flyga och för de allra flesta har det också gått bra. Det är absolut något man klarar sig utan. Kanske även bättre och med mer fokus på familjen och de som finns nära runtomkring.

Nu är det 2021 och jag tänker fortsätta på samma spår. Är du frekvent flygare så kanske det är det kraftfullaste sättet att berätta med ringar på vattnet att du litar på vetenskap. Häng på och dela resan med oss!

Martin Enström
Elektronikutvecklare, Nykvarn

Kategorier
Berättelser

Peter Oijens

Flyget för mig står för så mycket mer än bara dess höga utsläpp, utan också för en kultur där allt ska gå SNABBT. Vi arbetar för mycket, de av oss som har jobb, och när det sen är dags för semester då ska man SNABBT någon annanstans för pressa in allt man inte hunnit förut, alla turistattraktioner och upplevelser man vill bocka av. Sen SNABBT hem igen för att återgå till att maximera tillväxten, för att efter ett tag gå in i väggen och inte kunna arbeta alls. Att inte flyga är ett sätt att försöka dra ner på tempot i livet och i upptäckandet.

För mig var det kombinationen av klimatpåverkan, en önskan om lägre tempo och att jag helt enkelt tycker att det är förfärlig fysisk upplevelse att flyga, samt att jag älskar att åka tåg som gjorde att jag har valt att stanna på jorden.

Men vi kan inte lägga allt på individens ansvar, lägga energi på att lägga skam på varandra och därmed tro blint på konsumtentmaktmakt – utan istället göra det som en del i något större som kräver handling av makthavarna, då får det betydelse. Precis som Flygfritt 2021.

Peter Oijens
Teaterproducent, Jädraås

Kategorier
Berättelser

Dan Castrigano

I calculated my carbon footprint in 2019 and found that 85% of my footprint came from flying. That sealed the deal. October 6, 2019 was the last time I flew in an airplane. And I plan on never flying again.

The climate crisis is an existential threat to all living things on this planet. So what do we have to do? We must stop burning fossil fuels as quickly as possible. One way to do that is to stop flying. I have chosen to live a low-carbon lifestyle because I understand the scale and the severity of the climate crisis. The climate is crumbling before our very eyes. So what do we do in a crisis? Act.

Furthermore, flying is inherently a justice issue. Rich people fly. Poor people can not. Rich people pollute the most. Poor people pay the climate consequences first and worst. Those facing the most extreme effects of the climate crisis are people of color, indigenous people, women, children, and those living in low-income communities.. Flying is not only a climate justice issue. It’s also a social justice and a racial justice issue.

I understand that I have many domains of privilege. And it is my responsibility to take action simply because I can.

What will your legacy be?

Dan Castrigano
Teacher, Connecticut, USA