Kategorier
Intervjuer

Varför slutar vi flyga?

Klimatretorikern Maria Wolrath Söderberg har forskat om vad som får människor att sluta flyga. Insikten om klimatkrisens allvar och betydelsen av ens egna handlingar är viktiga drivkrafter. Maria tror att det enda sättet att få till stånd de systemlösningar som krävs är att vi som individer bildar rörelser för förändring och hon har själv slutat flyga. “Det var en ganska smärtsam process, men numera tycker jag att det var en struntsak.”

Maria Wolrath Söderberg är lektor i retorik vid Södertörns högskola i Stockholm och forskar för närvarande om klimatargumentation. Tillsammans med Isak Jarnehäll driver hon podden Klimatgap som utforskar gapet mellan kunskap och handling i klimatfrågor. Maria berättar att de fått mycket positiv respons och att podden lett till en dialog med människor de inte annars haft kontakt med. Hon är förvånad över hur få arga mejl de fått ta emot.

”Kanske beror det på att vi vittnar om våra egna tillkortakommanden och funderingar. Då blir det inte så hotfullt.”

Maria har tillsammans med professor Nina Wormbs skrivit boken Grounded – beyond flygskam. Det som gav upphov till denna forskningsstudie var en annan studie där de undersökte hur det kommer sig att klimatengagerade människor trots sitt engagemang kan ha höga utsläpp, och hur man lever med sig själv när man befinner sig i kläm mellan sin kunskap och sina handlingar.  

”Bland svaren framträdde just flygande som den vanligaste situationen.”

I början av 2018 skrev flera kända profiler, däribland Jens Liljestrand, om krocken mellan sitt flygresande och sin klimatkunskap och en intensiv flygdebatt drog igång. Efter att ha ökat stadigt under många år planade ökningen av flygresandet i Sverige ut under 2018, och under 2019 minskade flygandet även totalt sett.

”Det var ganska anmärkningsvärt och vi tyckte att vi även borde titta på de som faktiskt ändrar beteende. Genom Vi håller oss på jorden och en del andra grupper hade vi en ingång till människor som slutat flyga. Vi ställde frågan ’har du slutat flyga och vill du berätta varför?’ Till vår förvåning fick vi en flod av utförliga svar som utmanar en del idéer om hur människor fungerar och vad det är som driver beteendeförändringar.”

Kunskap och rädsla viktiga drivkrafter

Inom den mer populära diskursen om klimatkommunikation har man länge sagt att man inte ska skrämma folk eftersom de då riskerar att hamna i ett ”frozen-fright”-tillstånd och bli passiva.

”Men de här människorna som har slutat flyga har i allmänhet blivit så in i helsike rädda. De beskriver sig som starkt drivna av sin rädsla, men också att de uppfattat att de faktiskt kan göra något åt saken, att det är en handling som betyder något att sluta flyga.”

En annan populär idé inom klimatkommunikation är att kunskap inte hjälper, men även den kan ifrågasättas utifrån Marias och Ninas studie. Maria menar att vissa typer av kunskap verkar ha stor betydelse för att sluta flyga. 

”Den ena är kunskap om klimatfrågans allvar, att den är nära oss och att det är bråttom. Den andra är kunskap om de egna handlingarnas storlek och proportioner.”

Många har levt med föreställningen om att det går att unna sig flygresor så länge man har ledlampor och cyklar till jobbet, men har fått en chock när de räknat på sina utsläpp. En del  har också satt sina egna val i relation till en rättvis utsläppsbudget och insett att utsläppen från en enstaka flygresa motsvarar vad en världsmedborgare kan ge upphov till totalt om vi ska klara Parisavtalet.

”När kunskapen också får en rättvisedimension aktiveras samvetet. Den här studien har fått oss att ifrågasätta kunskapsbegreppet som man ofta tänker sig det när man pratar om vetenskaplig kunskap – kunskap som är isolerad från kontexten, känslan och inlevelseförmågan.”

Maria menar att man kan ha levt med kunskap om klimatkrisen länge, men att det är först när de här olika dimensionerna kopplas ihop och blir känslomässigt och moraliskt påträngande som den leder till handling.

”Det är som att kunskapen måste gro, växa och kopplas ihop i en på något vis för att betyda något. Och inte ens då verkar man agera direkt, utan genomgå en period av oro och smärta, som genom de rätta omständigheterna – exempelvis ett socialt sammanhang och alternativa sätt att leva – kan övergå till ett ändrat beteende. Det här är mycket mer komplext än vad vi tidigare tänkt.”

Vi människor tycker inte om att bli av med saker, och att uppmana till att avstå från att flyga kan trigga så kallad förlustaversion. Även om vi gärna lyfter fram vinsterna med att leva flygfritt trycker vi också på att vi behöver sluta flyga även om det känns jobbigt. Hur ser du på detta?

”Det finns olika meningar om detta både inom forskningen och i samhället. Det är politiskt svårt att sälja in en uppoffring och det kan finnas människor som är helt oemottagliga för det.”

Maria tar Mattias Goldmanns bok Klimatsynda! som exempel på något som brukar beskrivas som ett mer “hoppfullt” sätt att tala. Den fokuserar helt på att vi kan skaffa ett bättre liv med lägre utsläpp.

”På ett sätt tror jag att han har rätt – vi kommer att upptäcka att vi kan leva utmärkta liv utan stora utsläpp – och jag tror att det finns en poäng att prata om klimatet på det här sättet. Samtidigt tycker jag att det är att undervärdera människan. Är vi så väldigt själviska att vi faktiskt inte kan uppoffra oss för något så viktigt? Jag tror inte det.”

Maria menar att vi behöver ha tillgång till båda de här sätten att tänka och att de inte går att helt isolera från varandra. Hon menar att det är bra att locka människor genom goda förebilder, härliga tågresor och god vegetarisk mat. Samtidigt har vi bråttom om vi ska lyckas lösa klimatkrisen.

”Jag tror att det är många fler som är engagerade i klimatet än som faktiskt gör något åt det i sin vardag, och att de vore beredda att ställa om om de insåg hur bråttom det är. En omställning behöver egentligen inte vara en uppoffring men det kan göra ont ändå. I någon mening är det alltid jobbigt att ändra på sig.”

Vår primära målgrupp är alla de som vill göra något åt klimatet men som ännu inte tagit steget att sluta flyga, men också de som redan slutat. Vi vill stärka den gruppen till att föra deras beslut vidare och därmed påverka fler.

”Här finns det en del hinder. Vi brukar fråga vad våra lyssnare i podden vill att vi ska ta upp i kommande avsnitt. Nu sist fick jag tre meddelanden från olika håll om att det är jobbigt att ‘komma ut’ som klimatengagerad eftersom man är rädd att paja stämningen. Hur ska man våga prata om det här i sitt sociala sammanhang utan att vara en tråkmåns? Jag tycker att det är bra att du tagit upp din egen erfarenhet av det här i Flygpratarguiden, att du också var rädd för det. Jag är en lite pushig person och tänkte tidigare att jag inte kommer att bli bjuden på några fler fester om jag tar upp det här.”

När Maria läste mer om vad som faktiskt får människor att förändra sitt beteende och genomförde studien om vad som får oss att sluta flyga insåg hon att vi påverkas starkt av vår omgivning.

”Många har kommit till skott just för att någon vän eller granne tagit upp det med dem. Jag insåg att jag inte kan undandra mig det. Jag måste kanske inte hoppa på folk men åtminstone prata vitt och brett om klimatet med de jag bryr mig om och inte tveka att ta upp det när jag tycker att det finns en situation där det passar. Så då började jag göra det och till min oerhörda förvåning ville mina vänner fortsätta att träffa mig och till och med prata mer om det här.”

Vad säger du om flygskam, är skam en drivkraft till att sluta flyga?

”Det beror på vad man menar med skam. Nästan ingen i vår undersökning nämnde flygskam som orsak till att de ändrat beteende, däremot var det många som redogjorde för hur deras samvete hade spelat roll. Så en moralisk dimension finns definitivt, och dessutom en social dimension. Att vänner hade pratat om det eller att deras barn hade ifrågasatt hade spelat stor roll.”

Även om moralen är socialt kopplad och det är just så man brukar beskriva skam, tror Maria inte att begreppet flygskam myntats av någon som slutat flyga utan snarare en kritiker.

”Vi retoriker tänker att det är typiskt att använda ett begrepp som är negativt laddat. Skam är kopplat till hederskultur och gamla känslor som sexualskam, något vi som moderna och rationella människor ska ha frigjort oss från. Genom att tala om fenomenet att folk slutat flyga för klimatets skull som flygskam kan vi också kritisera det för att vara något ålderdomligt som man inte ska behöva bära som person.”

Vad såg ni mer för anledningar till att folk slutat flyga?

”Många som slutat flyga har blivit inspirerade av andra som haft semester på alternativa sätt, så skryt gärna om dina tågresor så visar du att ett annat liv är möjligt. Barn verkar också spela stor roll. I vår studie uppgav många att de blivit påverkade av barn på olika sätt. Ett barn har fötts och då har framtiden blivit längre. Barn i ens omgivning har påtalat att det inte är ett rimligt beteende att flyga, att de inte följer med familjen på resor och så vidare. Man vill kunna se sina barn i ögonen.”

Även i undersökningen om varför människor fortsätter att flyga trots att de vet att det är skadligt för klimatet spelar barn en framträdande roll.

”Då är det snarare så att barnen är ursäkten att fortsätta med det här beteendet. ’Alla andras ungar reser’, ’jag måste ha bil för att kunna hämta barnen i skolan’ och så vidare. Barn är ofta en ursäkt, antingen praktiskt eller att man vill ge dem ett bra liv.”

Er studie visade även att ett löfte kan vara betydelsefullt. Vill du säga något om vad du tror vår Flygfritt-kampanj kan ha för effekt på människor?

”Jag tror att löftet är viktigt. Man ger ju nyårslöften som man fullständigt struntar i, eftersom det bara var en själv man gav det löftet till, men när man ger löften till andra så har man också gjort en sorts social utfästelse. Jag tror att det här sociala löftet kan vara en stark hjälp att leverera något man önskar att man ska klara av. Att vara många som gör det här tillsammans gör också att det uppfattas som mer betydelsefullt.”

Är du själv med i kampanjen?

”Ja, självklart. Jag har tidigare flugit mycket i mitt arbete. Men sedan jag började arbeta med klimatfrågor och insåg hur allvarlig klimatkrisen är och hur stora utsläppen från en enskild flygresa är, kunde jag inte fortsätta längre. Det var en ganska smärtsam process att sluta flyga, men numera tycker jag att det var en struntsak.”

Vad tror du krävs för att vi ska lösa klimatkrisen?

”Jag skulle vilja se att Stefan Löfven talade om klimatkrisen med samma allvar som han pratar om Coronakrisen och de kraftiga förväntningar som finns på medborgarna att ställa om. Jag tror att stora systemlösningar är nödvändiga, men att enda sättet att få till stånd sådana lösningar är att vi som individer och i grupper bildar rörelser där vi hjälper varandra att tänka, ändra beteende och stötta varandra. Blir det sådana rörelser kommer inte systemet kunna låta bli att följa med.”

Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

Kategorier
Intervjuer

Rufus Rune

Jag fick höra talas om Flygfritt 2020 på de stora klimatstrejkerna i september 2019. Jag hade länge funderat över just mitt flygande i förhållande till klimatet och att tillsammans med många andra ta ett flygfritt år kändes som helt rätt sak att göra för att minska min privata klimatpåverkan.

Jag visste också att om jag istället för att flyga besökte olika svenska nationalparker eller bara ägnade mig åt naturupplevelser generellt skulle jag uppskatta det precis lika mycket som en flygresa.

Nu har 2020 till största del passerat och många har tvingats ta ett flygfritt år. Men jag har i alla fall inte saknat flyget något och jag tror att fler människor nu har ett kortare steg till Flygfritt 2021. För mig är det steget redan taget.

Rufus Rune
Student, civilingenjör i energi och miljö, KTH Stockholm

Kategorier
Intervjuer

Carolina Frödin

Jag blev engagerad i Klimatfrågan när mitt första barn föddes 2011. Det började med ekologisk mat men ju mer jag läste på, desto mer förstod jag omfattningen av hur våra utsläpp påverkade planeten.

Carolina Frödin

Jag hade då inte flugit på några år men bestämde mig snabbt för att aldrig mer flyga igen. Utsläppen för en flygresa var totalt ohållbara.

Vid denna period fanns inte nätverk som t.ex Vi håller oss på jorden och jag kände mig mycket ensam i min oro över klimatkrisen.

Tack och lov så går det framåt och nu finns det många nätverk där man tillsammans kan påverka både det stora och det lilla. Allt räknas MEN jag tror också på tydlighet i allvaret. Att sopsortera är bra men det räcker inte. Vi behöver ställa om, och det nu. Både vi som privatpersoner men också samhället i stort. Det behövs både en systemförändring och personförändring. Jag tror absolut vi kan klara detta om alla skär ner sina utsläpp till 1-2 ton koldioxid per år, men samhället måste också sluta prioritera fossilindustrin och möjliggöra ett fossilfritt liv.

Att hålla mig på jorden är den absolut enklaste anpassningen jag gjort! Jag ser det överhuvudtaget inte som en uppoffring – tvärtom! Det var en lättnad att gå ut med beslutet och att varje dag känna att man tar ansvar tillsammans med andra!

Att resa är fantastiskt och det är förlegat att det ska vara förknippat med att flyga. Dock vill jag slå ett slag för Sverige; här finns så mycket att uppleva! Framför allt vår underbara natur.

Jag känner mig stolt över att vara en del i Vi håller oss på jorden.

Carolina Frödin
Lärare, Karlstad

Kategorier
Intervjuer

Josh Spodek

I pledge not flying in 2021 because not flying in 2020 made it far better than it would have been, just like 2019, 2018, 2017, and most of 2016, when I first challenged myself to go a year without flying. I expected the worst year of my life. Instead, it’s led to more time with family, more community, more control over my career, more savings, more adventure, more connection with other cultures instead of polluting them, and I could go on. Who would have guessed?!?!

It replaced feeling entitled with feeling humble. Life isn’t about what I’m missing out there but what I create, wherever I am, whomever I’m with.

Josh Spodek
New York City, USA

Kategorier
Berättelser Intervjuer

Ida Åberg

Jag har alltid varit naturvetenskapligt intresserad och mån om miljön. Tidigt i mitt tonår så hände det ofta att min mamma blev förargad för att jag hade sopsorterat Sydsvenskan innan hon hunnit läsa den. För mig var det viktigt att den hamnade i rätt sorteringskärl. Nu är jag själv mamma till två tonårsdöttrar som växer upp i en helt annan värld än den jag växte upp i. De lever i ett informationssamhälle där vetenskap och fakta finns tillgänglig, sociala medier är starka och enskilda röster som Greta Thunberg kan verkligen förändra och påverka. Detta är det positiva. Klimatpåverkan är det negativa. Människan ska ticka av sin bucket list och den som har mest vinner. Jag har tidigt insett att varje enskild individ måste göra vad den kan och jag lever efter devisen att jag tänker göra allt vad jag kan för att kunna titta mina barns i ögonen och säga: vi gjorde allt vi kunde, det är det viktigaste.

Mina barn har alltid varit delaktiga i vårt sätt att leva. Vi som föräldrar har satt strukturen och förklarat för dem varför vi är vegetarianer, varför vi inte köper produkter med palmolja. Och vi flyger inte. Vi har tillsammans hållit oss på jorden sedan maj 2018. Varför? För att tiden är knapp. Vi tar tåget istället. Eller bilen, för det är bättre för miljön än flyget. Och jag pendlar Malmö – Lund – Malmö på min elcykel.

Deras respons: det gör oss inget att vi inte flyger, det är ju ändå svinläskigt. Så vi håller oss på jorden och upptäcker vårt närområde, vårt land. Vi trycker på reset och gör om helt enkelt. För miljöns skull. Och när vi gör det för miljön gör vi det för oss. Vi är en del av miljön.

Ida Åberg
Forskningsingenjör på ett bioteknikföretag, Lund

Kategorier
Intervjuer

Katherine Leswing

Considering the urgency of the climate crisis and the necessity to halt carbon emissions immediately for the sake of safeguarding biodiversity and our ecosystems, there is no need (or time) to attribute blame for climate change or wallow in guilt. By being a part of the Flight Free 2021 campaign, we can have a different message: when individuals join together and shun air travel, industry and the government will need to help deliver solutions. This includes more efficient and affordable ground transport and the eventual electrification of air travel. For now, one significant way to feel content with one’s environmental impact is to avoid emitting the tons of CO2 that accompany air travel.

Katherine Leswing
New Hampshire, USA

Kategorier
Intervjuer

SaraLi Eder

Mitt beslut att försöka minska min klimatpåverkan så mycket jag bara kan är något som vuxit fram över tid. Idag tycker jag att det hela är ganska enkelt. Om vi vill att det här ska ordna sig måste alla göra sitt, politiker, företag och privatpersoner. Jag har sedan länge slutat köpa nyproducerade kläder och saker, bytt elavtal, blivit vegetarian, flyttat mina pensionspengar till fossilfria fonder och så vidare. Jag slutade flyga i mitten av 2015, och beslutet känns fortfarande enkelt och självklart. Vi har haft härliga semestrar i Sverige, det enda som kan bli klurigt är hur jag ska kunna hälsa på min familj i Frankrike. Men när vi har tid att ta en lång semester får vi helt enkelt testa på hur det går att ta tåget. Jag kan tänka mig att det bara gör upplevelsen ännu mer spännande!

Mer om SaraLi hittar du via @eko_ekonomen på Instagram.

SaraLi Eder
Tvåbarnsmamma, Älvsjö

Kategorier
Intervjuer

Rikard Wärdig

Mitt namn är Rikard Wärdig. Jag är flygfri alltjämt sedan 2013 och kommer aldrig mer att flyga, varken privat eller i tjänsten. Jag väljer därför att ansluta mig till flygfritt 2021. Jag gör det för min egen skull, men framförallt för mina tre barn, som rimligen i en framtid kommer fråga; varför gjorde ni inget, eller så lite när ni visste vad som var på gång? Hur kunde ni flyga jorden runt och konsumera som det inte fanns någon morgondag när utvecklingen var så tydlig? Det vore visserligen fantastiskt att få se Maldiverna innan de försvinner, men jag lever hellre vidare med känslan av att ha dem kvar.

Jag tillhör den procent som har läst ut det svenska utbildningssystemet och därmed disputerat. Det vore smidigare för mig att leva på som vanligt i mitt arbete som universitetslektor och forskare, då resor och konferenser tillhör vanliga inslag, men jag kan inte längre. Jag känner ett ansvar att bidra med min lilla del genom att exempelvis avstå flyget. Kanske inspirerar det någon, eller bidrar till att förskjuta det som idag anses socialt acceptabelt, till rimligare nivåer. Vi som har ett bra och välbetalt arbete och dessutom kunskap, måste gå före! Det förvånar mig att vi sällan gör det. Fina kök renoveras, fungerande badrum byts ut, likaså bilar. Låt oss hoppas på en framtid där statussymboler istället är tid att vara med sin familj, ta en långpromenad i skogen eller åka och fiska.

Min förhoppning är att den svenska såväl som internationella klimatpolitiken inte förblir en höger eller vänsterfråga, det är en ödesfråga. Vi måste vakna nu!

Rikard Wärdig
Med Dr, Universitetslektor

Kategorier
Intervjuer

Jonas Sonnenschein

I pledge to be flight free for as long as the climate needs. Many people say that this is quite radical. For me it was the most pragmatic choice, once I had decided to contribute to solving the climate crisis. To make it clear from the start, I think that the impact we can have with our individual lifestyle choices is very limited (policy makers, where are you?). And no, I do not want to think about the climate in every consumption or lifestyle decision … way too tiring. That is why not flying is the most pragmatic thing to do. In order to make up for one transatlantic return flight I would have to save many thousands of plastic bags. This is not to say that I justify carbon-intensive behaviours with staying on the ground. It only means that I try to focus on the decisions that matter, while not always being overly rigid with low-impact lifestyle choices.

Not flying has not restricted my life. For a while I worked for a Swedish employer, parts of my family were in Germany, and I live in Ljubljana. In that period, I spent quite some time on night trains. This year I travel less, also due to COVID-19, but I am lucky that I live with my family in Slovenia, where we have snowy mountains, forests, the seaside, good food and cultural events close by. Yes, when I see pictures or films from exotic, far-away places I sometimes wish to go there. And when the climate, technology, or my (time) budget allow, I will go there. But it has to be worth it. Fast travel, instagramable holidays and the like, do not make me happy, so I don’t miss them at all.

Jonas Sonnenschein
Pragmatic environmentalist, Slovenia

Kategorier
Intervjuer

Armelle Ferguson

I am taking the flight free pledge, and I won’t be flying at all in 2021.

I like to think that my sustainability story started in a very dull and conventional way. It began on my plate, to then become part of my wardrobe, and finally be a part of my lifestyle.

Working in the fashion industry made me aware of the issue of sustainability, both when it comes to the planet and the people. My commitment to behavioural change has become so strong over time, that it naturally started to spill over in other areas.

What touched me the most is the inequality of impact. I am aware of my relative privilege, but I also found that people who look like me, usually suffer the effects of unsustainable behaviours much more than the people who live where I live now. And yes, I love London, but my heart, my family and my culture are from a different part of the world.

Having the majority of my family living in the Caribbean, it can be a challenge not to see them – also because my home island is a paradise. Still, I also know that not doing anything about the climate emergency would mean that my island will eventually sink and disappear.

Not flying, to me, is not only about abstract numbers and tons of carbon emissions; it’s also about doing everything I can for my culture and my home island to still be there for my children and my grandchildren to enjoy.

I know a lot of people feel that they love the Caribbean and its beautiful islands. So let’s all love the Caribbean enough to avoid contributing to its disappearance.

Armelle Ferguson
London, UK